 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Huldrans NattText: Kersti Kollberg -1996Dagen svalnar, solen falnar. Det skymmer På stigen en skara människor på väg mot det okända. I spetsen går han, skogsmannen, vildmannen, han som gått i den den här gamla skogen sedan urminnes tider. Han kan varje tallrot, varje krök, varje sten. Han ger följet av stadsmänniskor en bit av naturen tillbaka. För varje steg de tar närmar de sig skogens innersta, naturens hjärta. På några flacka hällar står gamla höga och knotiga tallar med breda kronor. Blåbärsriset blommar. Blicken går till marken. Nej ingen tjäderspillning. "Nej", säger han bedrövad. Det var länge sedan tjädern spelade här. Men en gång ... Människoskaran vandrar vidare. I näsan vittring som av brandrök. Nej. Det är bara han där framme som så levande berättar om skogsbranden som en gång drog fram genom skogen och över hällarna, hur lågorna slickade tallstammarna, hur stort och smått slukades upp av elden, hur älgen och rådjuret och haren flydde för livet och hur växter och smådjur förintades. Kvar blev tallstammarna. Med stora djupa såriga hål, tills nästa skogsbrand når fram. Så hör vi henne. Hennes klara starka stämma ljuder genom skogen. Hon lockar oss men får oss också att tveka. Det låter som om hon längtar efter oss. Vågar vi? Vågar vi närma oss det som vi mest av allt längtar så mycket efter, skogens innersta gömsle? Neej, jo, nej, kanske ... Kvällen är ljum men mitt på stigen stryker ett fuktigt stråk. Framme vid den blanka sjön sätter vi oss på hällen och hör hur näcken försöker locka oss med sitt spel. Vildare och vildare blir det tills vi hör ett skratt porla mellan trädstammarna. Förvirrade ser vi hur hon simmar sakta över sjön med sitt långa ljusa hår och plötsligt speglar sig kvällens första stjärna i den svarta vattenspegeln. Då hörs ett märkligt ljud över sjön. Nattskärran har vaknat och ackompanjerar den övriga musiken. En svart eka klyver vattnet, en man med svart slokhatt ror sakta. Är han på väg till huldran? Vi rör oss vidare, några grådvärgar springer undan när vi kommer. Inne i den mjuka mörkgröna mossan dansar älvorna tills vi blir dimmigare och dimmigare i ögonen. Då bryts förtrollningen. Mötte vi huldran? Blev vi berörda? Nådde vi fram till vår längtans mål? För sextonde gången gör Nina Nu Wesemeyer i slutet på juni skymningsspelet Huldrans natt med sin ensemble vid Domarudden, strax norr om Åkersberga. Ända från starten 1990 i norra Värmland har Nina Nu velat visa skogens innersta hemligheter för storstadsmänniskorna som hela tiden gömmer sin längtan tillbaka till naturen men som ingenting hellre vill än att komma tillbaka till den. "Med Huldrans natt vill jag visa hur man kan ta sig tillbaka till naturen", säger Nina Nu. Och vi gör det tillsammans. "Vem har varit i en skog om natten? Inte så många, tror jag. Men när vi är många vågar vi möta det som i gamla tider kunde både skrämma och locka människor. Vi håller oss tätt intill det okända och det blir ett nattligt möte med urskogens väsen". Nina Nu betonar att allt sker på naturens villkor. "Vi har ingen PA och scenografin står Gud, skogen och länsstyrelsen för", skrattar hon. Bakom hela spelet finns en djup förtrogenhet med naturens hemligheter. Nina Nu har också sett dragningskraften i förhållandet mellan människan och naturen: "Vi människor längtar efter naturen och i folktron har huldran alltid lockat männniskan ut i skogen". "Men också huldran längtar efter människan", säger hon. "Naturen längtar efter dig och mig". Innan elektriciteten kom var skymningen en magisk stund då mycket kunde hända. Nina Nu säger att den moderna människan nog har svårt att inse hur det var att leva utan ljus. Då kunde ju vad som helst dyka upp i vrårna! Huldrans natt ger den moderna nutidsmänniskan möjlighet att uppleva skymningstimmen som vi annars inte ger någon uppmärksamhet, gränslandet mellan mörker och ljus, mellan dag och natt och mellan verklighet och fantasi, stunden innan vi säger: "nu tänder vi"! Kom ut i skogen och upplev denna skymningsstund. Kom till Domarudden och slå följe med vildmannen, näcken, grådvärgarna, älvorna och huldran. Återvänd för en stund till naturens hjärta. Tillbaka |
||||
 |
||||